Mer fäktning i media!
Kanske kan man spinna på idéen och släppa lite samlingskivor, med låtar som "Den gröna lampan lyser igen", "Parad ripost", "Attack pas" inklusive megahiten "Ingen vill veta var du köpt din elväst". Ni förstår poängen va, vi måste tänka lite mer massmedialt.
Har precis lyckats designa mitt skrivbord och lyckats få bort den vidriga layouten i Windows XP. Nu ser den ut som Mac OS istället, vilket känns betydligt bättre och mer logiskt. Vidare har jag möjligheten att se den aktuella TV-tablån för dagens svenska sändningar. Det här med public service är ju underbart. Sändningsuppehåll på kanalerna SVT1, SVT2 och TV4. Inte undra på att vissa ministrar glömmer TV-licensen ibland.
Under julen har inaktiviteten åter infunnit sig i bloggandet. Men när Jan Malmsjö (det är väl han som håller i trådarna nu) låtit klockorna ringa så drar händelserna raskt igång igen. Läger i Malmö följt av VC i Köpenhamn, bland annat. Ser fram emot det nya året, med nya mästerskap, nya genombrott och allt vad livet bjuder på. Håll hetsen inom fäktningen levande. Vi håller på med en fin sport, glöm inte det.
Äntligen
Domarkurs och lite annat
I övrigt har en del spam dykt upp i kommentartrådarna. Låt därför bli att beöka dessa länkar från signaturer ni inte känner igen.
Annars önskas en god jul och ett gott nytt år.
Året börjar lida mot sitt slut
SUMMERING 2006 Snart tar 2007 vid, och det är dags att summerainnevarande kalenderår. Vad har varit extra positivt, respektive negativt med det svenska fäktåret 2006 i allmänhet, och florettåret i synnerhet?
Här ges ni läsare självklart möjligheten att komma med egna förslag på toppar och dalar. Själv har jag grunnat några dagar och kommit fram till följande lista, kanske ur ett litet egocentrisktoch färgat perspektiv, men så blir det ju lätt ibland. Det har varit ett år med många fina prestationer, och här bjuder jag på min egen version:
ÅRETS UTROPSTECKEN:
1. Sanne Gars tar individuellt JEM-guld i Poznan. En skräll enligt de flesta. Sjukt stort dock.
2. Carin Klar, "slår igenom" med florettmått, och avslutar med en topp-8 placering på JVM i Sydkorea.
3. Emma Samuelsson, rankad som världsetta för juniorer. Individuell medalj i Sydkorea. Starkt.
4. Den brutna sviten. Efter på tok för många år kunde GFK knipa lagguldet från ÄFK.
5. De svenska laginsatserna på florett under JEM. Det visar att vi har något att bygga på.
ÅRETS KRASCHLANDNINGAR:
1. Att bli anklagad för uppgjord match mitt under Svenska Mästerskapen, av Förbundskaptenen och Presidenten i en och samma person.
2. Att det alltid skall vara sånt daltande och ständigt förrändrande i florettens planering.
Lyckligtvis blev det fler punkter på den positiva sidan i år. Sätt nu inte all Rebenschoppen i halsen under nyårsfirandet, utan kom friska och krya till lägret i Malmö för en bra start på 2007.
Jönssons Pokal
I den allra yngsta klassen, födda 1998 eller senare, vann hemmasonen Oscar Lindehammer före dansken Fredrik Petersen. På tredjeplats hittar vi bröderna Albin och Petter Kajbjer.
I miniorklassen för flickor slutade Michaela Stjerndal på en sjundeplats. I toppen återfanns 3 polskor och en danska. Bättre gick det då ur svensk synvinkel i herrklassen. Där knep Gabriel Rosenlund en bronspeng, som han delade med polacken Szyckalo. Finalen blev en dansk uppgörelse mellan de två Trekanten-fäktarna Kongstad och Berg. Berg vann duellen och därmed tävlingen.
Klassen YU för pojkar, genererade en svensk guldmedalj! Kalmars Andreas Thornér segrade, efter att ha slagit Halmstads Jesper Löf Jönsson i finalen. Den svenska triumfen kröntes med två bronsmedaljer. De stod Edvin Eklund, MF19 och Olle Wikström, KFK för.
Även damklassen fick en svensk vinnare, genom Lotta Wikenborg, KF99. Tyskan Kreibich blev tvåa, och tredjeplatsen delades mellan Hofman, Polen och Lawton, Danmark.
Äldre ungdom vanns av duktige dansken Fredrik van der Osten, som slog polacken Oskar Metza i finalen. På tredjeplats slutade danske Oliver Jessing, och svenske Oskar Wienberger, som gjorde comeback efter en längre tids vila pga ryggskada. I damklassen fick vi en svensk sjundeplats genom Kungsbackas Josefina Röckert. I topp blev det Polen, Polen, Tyskland, Polen.
Arrangörerna har alltså med framgång lyckats locka hit närliggande nationer. Dessvärre är det på tok för lågt svenskt deltagande. Något klubbarna får ta på sig. Det finns ingen annan svensk tävling som bjuder lika hårt motstånd, i alla fall inte vad gäller klasserna äldre ungdom?
Något jag tycker vi borde jobba för:
Det finns mycket vi skulle kunna göra inom floretten föe att uppnå en bättre situation. Enligt mig är det bästa vi kan göra att stå enade bakom ett visst antal punkter som vi vill att SvFF jobbar för.
> Arbeta för åtminstånde 2-3 gemensamma landslagsläger på seniornivå och juniornivå, mellan alla vapenslag.
> Gör färdigt uttagningstävlingarna långt innan säsong. Utse därefter en kommité med två-tre kunniga personer som kan hjälpa fäktarna att i god tid (3-4 månader i förväg) boka så billiga resor som möjligt. Där skulle vi spara mycket pengar.
> En förbundskapten med lika intresse för samtliga vapen bör anställas.
> Masterstävlingar bör innehålla både florett och värjklasser. Inte skiljas åt var för sig. Dels för att arbeta för gemenskap mellan fäktare redan i tidig ålder, dels för att göra tävlingarna så stora som möjligt, vilket arrangören borde tjäna på.
> Floretten borde sammarbeta mer med Danmark, och uttöka utbytet med Polen.
> För talangpotten bör det finnas officiella krav, tydligt och lättläst på fencing.se. Vid uppfyllning av kraven skall pengar utbetalas oavsett vapen. Kraven bör vara hyfsat hårda, då de duktiga fäktarna främjas maximalt.
> Floretten och värjan kan inte ha samma JVC-cut för att kvala in till ett mästerskap. Floretten har varken JVC i Finland eller JVC i Göteborg.
> Vad gäller domarfrågan bör SvFF göra än mer reklam i god tid för sina utbildningar, och framförallt klubbarna har ansvaret att uppmärksamma fäktarna på dessa kurser.
Stort missförstånd.
Kalmar Fäktklubb har på senare år rönt stora framgångar med segrar i så väl JSM, Lag-SM som senior-SM. Kalmar har för övrigt 2 regerande svenska mästare individuellt i Christos Makropoulos, herrflorett och Nina Westman, damvärja. Naturligtvis är det förnedrande för dem att bli jämförda med fotbollsklubben.
FF förknippas förutom en jävligt tråkig hemmaarena, långbollar och 0-0 matcher oftast med Sveriges tråkigaste tränare - Nanne Bergstrand. Det roligaste med honom är hans namn, inte mycket annat hos den mannen lockar till skratt. Det skulle i så fall vara att han är slående lik Carolina Klufts tränare Agne Bergvall. Laget förknippas även med allsvenskans mest osympatiske spelare - enligt alla de andra licensierade allsvenska lirarna de senaste fyra säsongerna - Henrik Rydström. Rydström har munläder, men saknar både bollkänsla och intellekt. Så återigen ber bloggen Kalmar FK om ursäkt för misstaget.
Lagens logotyper är ine ens för det otränade ögat svåra att skilja åt. Då Kalmar FK förfogar över en ståtlig logga av klassiskt mått, dras FF alltså som ni kan se med en röd tangamodell av märket Speedo, omringad av en krans i den mystiska färgen beige. Till råga på allt har man valt att trycka klubbens namn i ett groteskt typsnitt...
Nyårsläger
LÄGERVERKSAMHET Malmö ordnar för andra året i rad träningsläger för den svenska floretteliten. Man utlovar ett bättre läger än föregående år. Tränarbas blir Orvar Jönsson, men även Tomas Goral och Andrei Kanikowski kommer förmodligen att finnas tillgängliga. Stort plus i år är att den persiska maten går bort - i år bjuds det uttöver det hälsosamma mellanmålet istället på kinesisk buffé. Även danskarna bidrar med både fäktare och tränare.
Bilden fyller naturligtvis bara ett syfte - att illustrera att lägret går av stapeln i Malmö, som ligger i Skåne. Därav skåningen Tiffany Persson på bilden.
En tanke är att det under detta läger skall hållas ett möte. Ja just det, det där omtalade mötet där vi ska diskutera allt mellan himmel och jord. Hur vill vi att förbundet skall jobba? Hur vill vi att tävlingskalendern skall vara uppbyggd? Därför säger jag - anslut. Så många som möjligt behövs, dels till mötet, men naturligtvis även till lägret.
Dessa jänkare...
Nicholas Chinman. En amerikan med en andraplats på kadett-VM som hetaste rad på sitt CV. Han har nu uppnått den respektabla åldern för studier på college. Nicholas, som för övrigt härstammar från Colorado, har dock det vi kallar "kontakter", Hans tränare är god vän med en rysk tränare, och hans tränare har ytterligare kontakter. Dessa kontakter lät Chinman börja college 6 månader senare än alla andra elever, då han fick utrymme för en europaturné. Samtliga JVC-tävlingar på europeisk mark besöktes, samt två månaders stenhård träning á la St Petersburgh hanns med. Det sägs ha gjort unge Nicholas mycket gott.
Av de svenskar som jag talat med, har jag fått uppfattningen att det amerikanska fäktförbundet inte har det jättegott ställt. Det har däremot fäktarna. Något jag efter nya chockerande fakta vill dementera. Det amerikanska förbundets budget, enbart för landslagsfäktarna var 250 000 dollar - bara för november månad...
I övrigt ryktas det friskt om att amerikanerna skickade över ett helt kompani till en GP-tävling för inte så länge sedan. 3 heltidsanställda reparatörer, boende i en svit, ledare höll till i ytterligare en svit. Fäktarna hade tilldelats en svit för det sunda syftet rekreation. Playstation, Ipods, Raff Jones, you name it.
Med tanke på de ekonomiska diskussionerna som pågår här på bloggen så kanske den första frågan förbundet borde ställa sig är hur de skall bära sig åt för att bli rikare.
Det hände mycket i helgen
Tyvärr lyckades resterande damer, Camilla Martinsson med 2 segrar, Julia von Platen, Rebecka Andersson, Elin Brännström och Linnea Hultgren med 1 seger var, inte ta sig vidare från poulen. Linnea gjorde JVC-debut, och en vinst är därför inte fy skam.
Killarna hade även de en stor trupp. Filip Hedenskog lös klarast då han tog tredje raka placeringen bland de 32. Filip var rankad 15:e efter poulen med endast en snöplig förlust i poulen. Han slutade på 21:a plats. Med 8 knipna JVC-poäng på uttagningstävlingarna är även han på god väg att klara av uttagningskriterierna till JVM.
Dagens behållning var annars Johan Bång, som gör karriärens bästa internationella insats hittils. Han vinner 3 matcher i poulen, och enligt "säkra källor" var det inte långt borta i övriga poulmatcher. I 128-tablå ställs han mot Erik Pleijel. En match han vinner övertygande. Visst var Bång bland de 64 även förra året, men imponerade då inte lika starkt. I år var startfältet dessutom starkare än förra året.
Även Johan Ljungberg imponerar med 3 segrar och en plats bland de 64. Han fortsätter att bygga på sin positiva trend.
Pleijel tog 2 segrar i poulen, och fick alltså ge sig mot Johan Bång. Kanske inte det optimala med ett svenskmöte. Tråkigt för Erik som har kapacitet att ta sig in bland de 64.
En annan kille med kapacitet är naturligtvis Andy Nicolaidis. Tyvärr blev det bara en seger och respass efter poulen. Låt oss hoppas att detta var Andys plump i protokollet, och att han kommer tillbaka starkt nästa gång. Om inte annat visade han ju nyligen sin kapacitet under JSM-tävlingarna i Göteborg.
Martin Lundegard gick vidare från poulen med 2 segrar, men fick ge sig i 128-tablå mot en japansk fäktare. Dock tyckte han att hans fäktning var på väg åt rätt håll. Låt oss hoppas att det förhåller sig på det viset.
Henrik Ljungberg vann ingenting i poulen, men var enligt samma "säkra källor" nära vinst i så gott som alla matcher, varför det måste kännas mycket tungt. Det är bara att hoppas att Henke biter ihop. Fortsätter han utvecklas i samma takt finns han snart med betydligt högre upp i listorna.
Lag-SM naturligtvis. Äntligen. Göteborg med mig själv som diktatorisk lagkapten, videoregissör och batteriladdare åt resterande lagmedlemmarna Martin Magnusson, Mattias Magnusson och Martin Roth, lyckades vi bryta Ängbys imponerande och förmodligen oslagbara svit på ett kvarts sekels titlar i rad.
Det var en bra dag, helt enkelt. Ett stort avgörande i finamatchen var Martin Magnussons 8-1 resultat mot Andreas Ljungström. Där punkterades finalen. Även om det var darrigt när Petter Bengtsson senare mötte samma Magnusson, var vi aldrig stötmässigt hotade efter det.
Ett mål GFK haft mycket mycket länge, har nu uppnåtts. Man får klappa sig lite på axeln.
Trea i tävlingen blev Kalmar FF, efter vinst med 45-44 mot FFF. Den stora matchhjälten i det mötet heter Christos Makropoulos som ensam svarade för ca 80 % av Kalmars poäng. Tråkigt för FFF, som dessutom tvingades plocka in reserven då comebackande Filip Rudzki gick sönder efter en elak sträckning mot just Kalmar, under morgonpassets puolmöte.
En hierarkisk vision
Då jag är låst i ett hierarkiskt tankesätt, och då SOK kräver en anställd förbundskapten för att dela med sig av sina läckerheter - är det naturligtvis en förbundskapten vi skall ha sprättandes överst på gödselstacken. Men i mitt tycke behöver denna förbundskaptens sysslor utarbetas. Han behöver inte vara en skicklig tränare. Hans uppgifter skall istället vara i huvudsak administrativa. Han skall vara mannen med koll. Hur tar man sig billigast till respektive tävlingar. Vilka tävlingar bör respektive vapenslag attendera för att ta sig till VM? Var bör svenskarna bo på VM? Han bör fixa gemensamma träningsläger. På så sätt kan vi med relativt enkla medel bygga upp en bättre gemenskap mellan vapnen. Det kan i sin tur bli första steget till en mer sammansvetsad trupp, som både fäktare och föräldrar har efterlyst. En man med sådana uppgifter behöver alltså inte vara världens bäste lektionerare, men bör naturligtvis ha bra insyn i fäktvärldens olika funktioner.
Tilläggas skall naturligtvis att det även går bra med en kvinnlig förbundskapten. Min text lät väl maskulin när jag läste igenom den. Det viktiga är naturligtvis identiskt med andra sporter - de aktiva måste känna ett förtroende för personen i fråga.
Vapenledare bör finnas under förbundskaptenen. Dessa vapenledare skall vara skickliga tränare, men framförallt skickliga coacher vid pisten. Det går inte att komma ifrån att det är på klubbnivån man till största delen tränar upp sin förmåga. Men ute på internationella tävlingar blir fäktarna vapenledarens ansvar. Då är coachningsförmågan vid pisten viktig, och det är viktigt att fäktarna känner största möjliga förtroende för den ansvariga. Värjan har i dagsläget ett sådant system, med den lilla skillnaden att Igor har titeln förbundskapten och inte vapenledare. Här har man en mycket kompetent tränare, som fäktarna har förtroende för även när han står vid sidan om pisten.
Vidare bör man fortsätta jobba för gemensamma läger. Då alla vapenledare, så väl på seniornivå som på juniornivå bör medverka. På så sätt har man alltid tillgång till 3-4 kompetenta tränare vid varje läger.
Det är i alla fall min tanke, och jag tror att det skulle fungera bättre än det gör idag. Kom gärna med synpunkter.
Time out på obestämd tid
Jag har tröttnat på folks mer eller mindre IQ-befriade inlägg och kommentarer. Kanske börjar jag skriva igen när kritik är ett ord som faktiskt fler än 2-3 kommenterare på denna blogg kan ta till sig. Men när jag hyser de uppfattningar om vissa människors åsikter som jag faktiskt gör just nu, så gör jag bara otjänster genom att fortsätta skriva.
Om någon annan vill ta över, är det bara att höra av er så får ni tillgång till denna adressen.
Hejdå.
Domarfrågan
En debatt om domarfrågan drog igång på ett föregående inlägg. Syftet var inte domarnas eventuella inkompetens, utan allmänt hyfs och ett värdigt uppträdande i tävlingshallen. Det är en fråga som inte är kopplat till något speciellt vapen. Och tydligen är det ett känsligt ämne, eftersom ingen i praktiken vågar tycka till så mycket. Eller så får man uppträda hur man vill, så ka man ju också tolka det.
Det största problemet med svensk fäktning, oavsett vapen, oavsett klubb, oavsett position - är trångsyntheten hos så enormt många, vilket blir ett extra stort problem när vi är så få. Tyvärr så blir följderna av att sticka ut hakan att man uppfattas som en pajkastare som egentligen borde hålla käft. Det är tråkigt.
Folk som skriver anonymt tänker jag inte avslöja. Ni har rätt att skriva vad ni vill även om ni inte vågar stå för det, men jag behöver väl inte upplysa er om klyftighetsgraden i att signera ett inlägg i eget namn, för att sedan använda sig av samma IP-adress när man kallar sig Fantomen, Abbe i Kåkanstorp eller what so ever.
Fäktning är en bedömningsport. Jag tycker därför att diskussioner som syftar til att höja bedömningskvaliteten är sunda. Inlägg vars enda syfte är att peka på att alla andra är dåliga roar mig ungefär lika mycket som det roar de olika svenska landslagen att heja på varandra på mästerskapen. Jag vet att jag låter ganska grinig nu, men efter att ha läst diverse mail från olika håll och kanter så vet man ibland knappt om man skall skratta eller gråta.